Förutom att uppfylla de allmänna kraven för tätningsringmaterial, bör tätningsringar även uppfylla följande villkor:
(1) Hög elasticitet och elasticitet;
(2) Lämplig mekanisk hållfasthet, inklusive draghållfasthet, töjning och rivhållfasthet;
(3) Stabil prestanda, inte lätt att svälla i mediet och minimal termisk krympning (Joule-effekt);
(4) Lätt att bearbeta och forma och kan bibehålla exakta dimensioner;
(5) Ej-frätande på kontaktytor och förorenar inte mediet.
Det lämpligaste och vanligaste materialet som uppfyller ovanstående krav är gummi, därför är de flesta tätningsringar gjorda av gummi. Det finns många typer av gummi, och nya typer dyker ständigt upp. Vid design och val bör egenskaperna hos olika gummin förstås för att göra ett rimligt val. Som en av de mest använda tätningsmetoderna har O-ringar följande omfattande prestandaegenskaper: Fördelarna inkluderar utmärkt tätningsprestanda och lång livslängd; liten storlek, låg vikt och låg kostnad; enkel tätningsstruktur och enkel montering/demontering; en enkel ring kan ge tätning i två riktningar; god anpassningsförmåga till olja, temperatur och tryck; lämplig för både statisk och dynamisk tätning; lågt dynamiskt friktionsmotstånd; och standardiserade dimensioner och spår, vilket underlättar urval och extern upphandling. Nackdelar inkluderar relativt högt friktionsmotstånd under uppstart av dynamisk tätning, ungefär 3-4 gånger den dynamiska friktionskraften, och tendensen att klämmas in i luckor under högt tryck; behovet av smörjning när den används som tätning i pneumatiska anordningar för att förhindra slitage; och stränga krav på bearbetningsdimensioner och precision för matchande komponenter såsom rörliga ytor, spår och mellanrum.
